När livet rasar så finns orken ändå någonstans där inne
Som rubriken lyder..
Sommaren 2010 insåg jag efter en skogsväg på en promenad att en männsika som funnits i mitt liv i flera år var min stora kärlek i livet.
Han stötta mig igenom allt som då var tungt och jobbigt för mig och min familj. vi gjorde allt tillsammans och vi delade våra intressesen med varandra, vi hade helt enkelt aldrig tråkigt tillsammans.
åren gick å vi med dom.=) 2011 fick vi veta att att vi skulle bli föräldrar något som inte var planerat men ut kom värdens finaste lilla nova och benjamin fick sin efterlängtade lilla syster.<3
livet började helt enkelt räta upp sig för oss vi hade våran lilla familj och våra hundar..
i dag ser tyvärr inte livet ut som de gjorde då, i dag lever ja me mina barn och mina hundar utan den människan som var min bästa vän och min stora kärlek..
utan han som fick mig att skratta och utan han som vet allt om mig.. livet kan rasa på bara 3 sekunder så ta aldrig något eller någon förgivet för tyvärr rasar de bara och de kommer ingen förvarning.
de är nå ja kommer ta med mig i livet framöver och alltid ha i mitt bakhuvud..
jag är så glad att jag har de människorna som ja har i mitt liv nya som gamla. ett stort tack till er som har stöttat mig dag som natt de e vekligen ni som har fått mig att orka och stå på benen utan att rasa å skita i allt. och själv klart mina barn utan dom hade de aldrig gått<3
att ha människor i min närhet som får en att skratta å faktist må bra trotts allt kaos de e underbart och den vänskapen kommer ingen att ta i från mig.!!
men de kommer säkert en dag då jag också blir mogen för att släppa in en person. en person som ja kan älska och förhoppnings vis inte bli sviken av igen men de vet man aldrig .
under mina 28 år som sandra så har ja ju inte lyckats så bra. så de gäller att bryta mönstret eller va man ska säga..=)
kommer att skriva av mig här när ja känner å tycker att ja har något att skriva om och ja lovar att de inte ska ta flera år som sist..
Kommentarer
Trackback
