Saknaden är så himla stor...

När man känner att man behöver prata om vissa saker som man igentligen inte vet med vem man ska prata dom om ringde ja alltid dig du förstog hur ja mena du kunde stötta mig i allt..
Men nu är de ett bra tag sen du försvann men vill ändå inte förstå de i bland.. jag saknar dig så otroligt mycket..
du va den ända som brydde sig om benjamin han va ditt allt..

och vem bryr sig nu ingen från daniels sida i alla fall och inte ens han?? ja kan inte fatta detta alltså..
du älskade mig liksom du älskade benjamin.. vi kunde bråka men de löste sig ändå alltid..

du var daniels farmor liksom ja såg dig som min egen farmor fast de då inte var så..
i bland känns allt bara åt helvete och ja saknar dig så himla mycke..
en liten gumma som kunde ta för sig om allt gnällde och gnällde på oss att vi skulle vara vänner för barnet skull de gick när du fanns med men inte nu längre..

de spelar ingen roll vart du än är för ja kommer att älska dig tills vi ses igen..





I bland kommer tårarna och då funkar de inte att låtsas vara så stark som man tror att man är för när de brister brister de..=(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0