startar upp detta igen..
när man mår dålig är de så skönt att få skriva av sig lite.. har vart väldigt tungt dom senaste dagarna min sambon bästa vän och min största kärlek och jag gick i sär av skäl som jag absolut inte tänker skriva om här. på senaste tiden vet jag innerst inne att ja inte mått så bra Benjamin börjar bli en stor pojke och frågor runt hans far börjar komma och är så fruktansvärt jobbigt och man vet inte vad man egentligen ska säga.. vad säger man åt en 5åring vars far inte vill ha nå med honom att göra??? ringer aldrig,ger presenter på födelsedagen jul ja helt enkelt bara skiter i han. Benjamin frågar mig varför nova har en pappa men inte han, de är ord som aldrig ska behöva komma från ett litet barn.. vad hade ni gjort?? vad säger man?? och när är dom så pass gamla så man kan berätta och barnet kan förstå.. Erik är som tur var en person som benne verkligen gillar och nu när vi vart själv i några dagar inser man att han ser upp till han på ett sätt som jag tycker är så himla bra. mycket av tankarna här har helt tagit min energi och jag tror att de kan ha mycket att göra med tt jag vart på dåligt humör men jag har bara hållt de inom mig och gått i tysthet och funderat.
